Här är Sagan om Pannkakan

Sagan om Pannkakan är en klassisk, enkel, och underhållande saga som ofta berättas för små barn. Den handlar om en pannkaka som rymmer bort och de olika djuren som försöker fånga den. Sagan har en lekfull och humoristisk ton, och varje djur i berättelsen representerar ett nytt hinder eller en ny karaktär på pannkakans flykt.

Här är en version av Sagan om Pannkakan:

Sagan om Pannkakan för alla som älskar efterrätter

Det var en gång en liten, rund och mjuk pannkaka som låg på en varm stekpanna. Pannkakan var nystekt och doftade underbart av smör och socker. Den var så glad att den tänkte: ”Jag är så fin och så god, vem vill inte smaka på mig?”

När den blev färdig, rullade den försiktigt av stekpannan och landade på tallriken. Men pannkakan ville inte stanna där. Hon var full av äventyrslust och ville gärna utforska världen! Så, utan att tveka, rullade hon bort från bordet och rullade ut genom fönstret.

– ”Jag är en pannkaka, och jag rymmer!” sa pannkakan och rullade iväg på sin stora resa.

Först kom en kanin springande.

– ”Stanna! Stanna! Jag vill äta dig!” ropade kaninen.

Men pannkakan rullade ännu snabbare och sa:

– ”Jag rymmer, jag rymmer, ingen kan fånga mig! Jag är en pannkaka, och jag rymmer förbi dig!”

Kaninen stannade och såg på när pannkakan försvann bortom träden.

Sedan kom en gris som snodde förbi i full fart.

– ”Stanna! Stanna! Jag vill äta dig!” skrek grisen.

Men pannkakan rullade snabbare, ännu snabbare!

– ”Jag rymmer, jag rymmer, ingen kan fånga mig! Jag är en pannkaka, och jag rymmer förbi dig!”

Grisen stannade, och pannkakan var redan långt borta.

Strax efter kom en ko, och hon började tala:

– ”Stanna! Stanna! Jag vill äta dig!”

Men pannkakan var redan på väg!

– ”Jag rymmer, jag rymmer, ingen kan fånga mig! Jag är en pannkaka, och jag rymmer förbi dig!”

Korna, som inte var lika snabb som pannkakan, gav upp och gick tillbaka till stallet.

Pannkakan fortsatte rulla över ängarna, och på sin väg stötte hon på en hund, en katt, och till och med en anka, men alla fick samma svar:

– ”Jag rymmer, jag rymmer, ingen kan fånga mig! Jag är en pannkaka, och jag rymmer förbi dig!”

Tillsammans började de alla följa efter pannkakan. Men till slut, när pannkakan hade rullat så långt, och hela djurflocken var trötta, såg de något otroligt.

Borta i fjärran, där pannkakan hade rullat sin väg, var det en gammal kvinna som satt på en bänk. Hon såg på pannkakan, och log.

– ”Det var väl en lustig liten pannkaka! Kom hit, lilla vän.”

Och den gamla kvinnan, som hade det allra största hjärtat, tog pannkakan i handen och stoppade den försiktigt i en liten korg. Då sa hon med ett skratt:

– ”Du är nog den mest äventyrliga pannkaka jag någonsin har träffat!”

Och så, till slut, blev pannkakan inte jagad längre. Och alla de andra djuren, trots att de ville ha en bit, förstod att pannkakan hade haft sitt lilla äventyr och nu var det dags att vila.

Slut.

Moral:
Denna saga kan ses som en berättelse om äventyr, men också om att ibland är det bättre att vila och vara säker istället för att alltid jaga efter något. Och ibland är det även bra att förstå att äventyr kan vara roligare när de delas – och när man inte springer iväg för snabbt!

Sagan om Pannkakan är en charmig berättelse som både är rolig och enkel att förstå för barn, och den kan dessutom ge upphov till många skratt när man berättar om alla de djur som inte kan fånga den lilla pannkakan!